Vädret fortsätter att spela spratt med oss och nattens åskstorm var något utöver de vanliga. Hela lägenheten lystes upp av blixtarna, rutorna skallrade och huset skakade. Vi vaknade upp till en betydligt lugnare dag men spår syntes av ovädret i form av gigantiska vattenpölar. Det hindrade dock inte oss, beväpnade med glatt humör och ett paraply (till tre personer) så gav vi oss ut för att besöka en stadspark och eventuellt hinna med lite shopping.
Parken som vi siktade in oss på är Park Eduardo VII som alltså ligger i stort sett mitt i centrala Lissabon är döpt efter en engelsk kung. Lite märkligt att döpa en av sina större parker i huvudstaden efter en utländsk kung men vad gör man inte för att främja relationerna mellan länderna. Parken är stor, riktigt stor och innehåller både botanisk trädgård, statyer och fontäner vilket jag tycker uppfyller vad som kan krävas, lite kul är att den är byggd i en backe vilket gör att man får en fantastisk utsikt över parken och Lissabon centrum. Nu i Januari så lyste inte just själva parken med sin fulla prakt men jag kan tänka mig vilken grön oas detta är på sommaren.
Med shoppingen gick det dock sådär, vi travade bort till ett köpcenter som låg angränsade till parken och tänkte att de här blir perfekt. Första butiken jag såg när vi kom in i köpcentrumet var Rolex, granne med Armani och Prada och så fortsatte de. Sju våningar av design och märkeskläder varav högsta våningen innehåll en food court med gourmet mat. Att jag överhuvud blev insläppt är lite av ett under och även om de fanns mycket snyggt så var det ett par nivåer över min budget.
Istället siktade vi in oss på lunch på ett litet, lokalt hak som inte ens var utmärkt på Google Maps. Menyn var helt fantastiskt direktöversatt av Google Translate (eller kanske mer Bing Translate) för ingenting verkade stämma eller vad sägs som ”look in oven” som kötträtt. Oavsett menyn så slog vi oss ner och fick bland de bästa bemötandet under hela resan. Servitören berättade så gott han kunde vad de olika rätter faktiskt var och han såg lika förvirrad ut av menyn som vi, hela personalen vilket visade sig vara en familj med farfar som drivande var ute och försökte charma lillen, pratade lite med oss och för att visa upp en klassisk portugisisk maträtt så bjöd de på grillade sardiner och någon form av gröt gjord på bröd. Just den var kanske inte de godaste jag ätit men det är sådana här upplevelser som gör att jag älskar att resa.
