Stragetiskt nog så valde vi en utekväll i Ulan Bator innan det var dags att hoppa på tåget emot Beijing, Kina. Strategiskt på de sätt att det var jobbigt att gå upp tidigt på morgonen ioförisg men väl uppe och vi kommit på tåget så sov vi bort stora delar av dagen för en sak är säker, att åka tåg igenom den Mongoliska stäppen är långtråkigt. Samma vy hela tiden och har man tur så bryts den av ibland av ett litet hus eller några kossor.
Vi åker nu på ett kinesiskt tåg och detta är ljusår modernare än tåget vi åkt på tidigare, vi har AC och till och med TV, egna eluttag och ja hela tåget är mycket tystare och snyggare. Kändes nästan lite B i början och som vi fuskar när vi åker den här sträckan med ett sådant tåg men under ett av tågets längre stopp gick jag ut på perrongen och höll på att dö av värmeshock så jag är tacksam för AC´n och tanken om fusk har försvunnit.
Tull/gräns mellan Mongoliet och Kina gick faktiskt riktigt smidigt, ett par timmr senare var vi igenom och den kinesiska tullkvinnan var nog den förste vi stött på under resans gång som både var glad, trevlig och kunde prata engelska med oss i officiella sammanhang, vad som inte gick smidigt däremot var att byta underrede på tåget. Kina och Mongoliet kör olika spårbredder och detta löses igenom att när man passerat gränsen till kina så lyfter de helt enkelt upp vagnarna och sätter ditt ett nytt underrede, smart i teorin men fan vilken tid det tog och under tiden så får du såklart inte lämna tåget, toaletterna och all el/AC avstängt, jippie. Jag försökte ta lite bilder på de hela men resultatet blev ingen höjdare pga reflektioner i glasrutan.
Miljöerna här i Kina är ganska lika men ändå är de står skillnad, det är tex först nu som jag sett de första riktiga åkermarkerna, folk bor i riktiga hus och inte skjul och till till skillnad mot Mongoliets stäpp så finns här lite träd också.
