Efter endast ett par timmars sömn var det dags att spänna på sig väskorna och ta ett nattvanding igenom Irkutsk mot tågstationen och hoppa på tåget emot Ulan bator. Så här i efterhand har jag tänkt att det kanske är mindre smart att två turister vandrar runt med all packning mitt i natten men det var aldrig några som helst problem och faktum kvarstår att jag har inte kännt mig otrygg någon gång här i Ryssland. På väg till stationen stannade vi till vid ett nattöppet cafe och köpte lite piroger till frukost och när vi stod utanför och mumsade i oss de så kom en polisbil med samma mål och ut ur denna lilla Renault 19 hoppar fyra stycken stora ryska poliser med kalashnikov, lite skillnad mot sverige där de åker runt ensamma i sina v70´s.
Inga problem alls att komma på tåget men tyvärr så höll detta tåget lite lägre standard och de gick inte att öppna några fönster. Dvs det är varmt, kvavt och allmänt sunkigt med tanke på att tåget har gått non stopp från Moskva, ca 6500km. Denna gången skapade vi en skandinavisk kupe bestående av mig och Anton tillsammans med två stycken danskar, trevliga prickar men vi är något fruktansvärt uttråkade och värmen gör det klibbigt och äckligt, ska bli riktigt skönt att komma fram till Ulan bator.
Miljöerna öppnade upp sig rätt rejält efter Irkutsk men tyvärr passerade vi Baikal sjön när det var mörkt och jag kunde inte ta några bilder, annars har det varit öppna landskap, stora breda floder och ganska kulligt, hade de inte varit för de spetsiga bergen så skulle man kunna tro att vi åker järnväg på svenska fjället. De bosättningar vi sett påminner en hel del som Anton beskrev det som fjällstugor med den stora skillnaden att här är det året runt boende och jag kan verkligen inte förstå hur de överlever här under vinterhalvåret. Jag har inte sett en enda åkermark och de få djur jag sett är i grupper av 4-5 kossor som vandrar runt fritt, husen har typ små köksträdgårdar men de kan omöjligt vara självförsörjande på mat här.
Resans största utmaningen var dock passkontrollen mellan Ryssland och Mongoliet. Med tanke på att tåget går dagligen kan man tro att de har lite erfarenhet och en plan för att sköta detta smidigt men icke. Först kom tågvärdinnan och samlade in alla pass, sen gick de igenom alla passen och kontrollerade visum och utresandet-illstånd på sitt lilla kontor, efter det var de dags att gå igenom hela tåget efter smuggelgods, de öppnade alla luckor i tåget, gick igenom med hundar och var riktigt seriösa. Sen var det dags för tullmännen att gå igenom tåget och lämna tillbaka rätt pass till rätt person och då samtidigt verifiera att det verkligen är den personen så klart och när allt detta var klart, då var det dags för tullen att komma och gå igenom vårt bagage och vagnar för att se så vi inte smugglar ut något från ryssland. ca tre timmar senare och vi äntligen tror att allt är klart, då rullar vi ca 20km och sen börjar historien om fast med Mongoliska gränsvakter….suck
