Dagarna börjar flyta ihop och jag har seriösa problem med att säga vad som hände idag eller igår, vad klockan eller vilket datum är. På tåget lever vi i vår egna värld, ett eget twilight zone helt bortkopplade från omrvärlden under tiden sibiriens ödemarker susar förbi fönstret. Vi är nu ett lite större gäng som sitter ihop och snackar eller käkar. Självklart så är vi kända som ”the swedes”, ”the irish” och ”the italians” men summan blir att du har alltid någon att prata med och man blir aldrig uttråkad och vi har betat av både seriösa ämnen som tex IRA, Berlusconi och så klart våra erfarenheter av ryssar samtidigt som vi pratat om mindre seriösa saker.
På kvällarna har det av någon anledning blivit rätt mycket fest och igårkväll blev det riktigt kalas, ett stort gäng ryssar gick hårt ut och vi var inte mycket sämre och efter ett tag fick vi även tågpersonalen att dricka vodka med oss, en av ryssarna lånade ett förkläde av personalen och sprang runt och lekte servitris och ja, de vart riktigt livat tills polisen dök upp och föreslog att vi skulle ta och gå och lägga oss och tur var nog det för annars hade vi aldrig vaknat i tid för att hoppa av i Irkutsk där vi är nu.
Lite småstrul med att checka in på hotellet då de inte hittade vår bokning först och allting blir mycket jobbigare när man inte pratar språket men de löste sig och just nu ligger vi och försöker återhämta oss lite. På något sätt känns de som kroppen har ställt in sig på att de ska gunga och nu när vi har fast mark under fötterna så känns det som allting gungar, känner mig nästan sjösjuk när jag sitter eller ligger och ibland när man är ute och går så tappar man balansen helt, udda känsla helt klart och inte så värst angenäm.
