Var är vi?

Första natten var vår kupé som en bastu pga värmen, inatt var det totalt raka motsatsen och jag kunde borsta rimfrosten ur skägget när jag vaknade mitt i natten. Har ingen aning om det var pga att vi steg i höjd runt Uralbergen eller vad som hände men kallt var de, nu när vi är ”nere” på steppen igen så är temperaturen mer normal och utanför fönstret så glider den sibiriska ödemarken förbi.

Tempot här på tåget är ungefär som hastigheten på själva tåget, det finns gott om tid för självreflektioner, tankar och funderingar. Anton har hittils mest sovit men han var inte sen på att vakna till liv när bestämde att det var dags att vi västerlänningar skulle ta en eftermidags öl. I våran vagn så bor det ett par holländare och en kille från italien, i nästa vagn hittade vi ett par irländare  och ytterliggare ett par italienare och och plötsligt så vart vi ett ganska stort gäng som beställde öl och vodka på löpande band. Vi lyckades både imponera med vårt vodka drickande (wow, ni ger inte en min när ni sveper den!) samt bjuda på skrattsalvor när vi bjöd holländskan på snus och hennes ansiktsfärg ändrades till kritvit och senare en svag nyans av grönt.

På någon station mitt ute i ingenstans hoppade vi av tåget och köpte någon slags pirog modell stor. Har ingen aning vad det var för något men det var sjukt gott och när vi pratade om vad för slags fyllning de kunde vara så satte säljaren händerna mot huvudet som horn och utstötte ett ljudligt ”Mooooh”, kan vara att vi druckit öl i ett par timmar innan men det höjde stämningen rejält kan man säga. När tåget rullade vidare så hade de hoppat på en massa försäjlare som går runt och säljer krimskrams, fattar inte att någon handlar av dom för de verkar mest bara vara skräp men uppenbarligen så fungerar det och för att vara ärlig så är nästan alla avbrott i vardagen ett trevligt inslag, vi valde dock att tränga ihop oss i en kupe och sen fortsätta testa rysk vodka med våra nyfunna vänner tills vår kvinnliga konduktör som har en större mustache än mig skällde ut oss för vi var för högljudda.

Kommentera