Vi valde att spendera nyårsafton ”hemma”, take-away mat och en kamp mot den inre klockan för att hålla sig vaken till tolvslaget, en kamp vi förlorade med ca en timmes marginal trots att bubblet låg på kylning och vi vaknade till ljudet av bomber och raketer vid tolvslaget.
Troligtvis var det en rejäl fest igår för när vi bestämde oss för att köra till Tavira imorse så var vi i stort sett ensamma ute, både i byarna och på vägarna.
Jag läste någonstans att Tavira är Algarve kustens vackraste stad men efter besökt Faro och blivit rätt besviken så var förväntningarna inte särskilt höga och jag erkänner, jag hade fel. Staden, som är äldre än gammal har tydliga spår av romartiden och utav morerna men som den enkla man jag är så valde jag vandra runt i de smala gränderna, titta på apelsin/citronträden med frukten i all sin blom, njuta av solen och framför allt njuta av livet istället för att gräva ner mig i historia. Här känns allt omhändertaget och jämför man med Faro så är det som natt och dag, visst det finns övergivna hus och klotter här också men inte alls i samma omfattning. Hur jag än vänder och vrider på det så får Tavira mig att vilja bara gå vilse bland gränder och bakgator medan Faro fick mig att vara lite på min vakt i vilken gränd man gick in i.
Hörde att Tavira också är bläckfisk-huvudstaden, om de är sant eller låter jag vara osagt men det fick bli en grillad bläckfisk till lunch och även om det tog upp till nästan en timme att få in den till bordet pga strul i köket så var de värt väntan, helt makalöst god!
